1598-1664 Spanish Francisco de Zurbaran Galleries Spanish baroque painter, active mainly at Llerena, Madrid, and Seville. He worked mostly for ecclesiastical patrons. His early paintings, including Crucifixion (1627; Art Inst., Chicago), St. Michael (Metropolitan Mus.), and St. Francis (City Art Museum, St. Louis), often suggest the austere simplicity of wooden sculpture. The figures, placed close to the picture surface, are strongly modeled in dramatic light against dark backgrounds, indicating the influence of Caravaggio. They were clearly painted as altarpieces or devotional objects. In the 1630s the realistic style seen in his famous Apotheosis of St. Thomas Aquinas (1631; Seville) yields to a more mystical expression in works such as the Adoration of the Shepherds (1638; Grenoble); in this decade he was influenced by Ribera figural types and rapid brushwork. While in Seville, Zurbur??n was clearly influenced by Velazquez. After c.1640 the simple power of Zurbaran work lessened as Murillo influence on his painting increased (e.g., Virgin and Child with St. John, Fine Arts Gall., San Diego, Calif.). There are works by Zurbar??n in the Hispanic Society of America, New York City; the National Gallery, Washington, D.C.; and the Philadelphia Museum of Art..  Related Paintings of Francisco de Zurbaran :. | virgin and child in the clouds | immaculate virgin | The adoration of the shepherd | La circuncision | Hugo im Kartauserkloster |
Related Artists:
Richard Wilson
Welsh Romantic Painter, ca.1713-1782 was a Welsh landscape painter, and one of the founder members of the Royal Academy in 1768. Wilson has been described as '...the most distinguished painter Wales has ever produced and the first to appreciate the aesthetic possibilities of his country.' Wilson is considered to be the father of landscape painting in Britain. The son of a clergyman, Wilson was born in Penegoes, Montgomeryshire. The family was an old and respected one, and Wilson was first cousin to Charles Pratt, 1st Earl Camden. In 1729 he went to London where he began as a portrait painter, under the apprentership of an obscure artist, Thomas Wright. From 1750 to 1757 he was in Italy and adopted landscape on the advice of Francesco Zuccarelli. Painting in Italy and afterwards in England, he was the first major British painter to primarily concentrate on landscape. He composed well, but saw and rendered only the general effects of nature thereby creating a personal, ideal style influenced by Claude Lorrain and the Dutch landscape tradition. According to John Ruskin, he "paints in a manly way, and occasionally reaches exquisite tones of colour." He concentrated on painting Italianate landscapes and landscapes based upon classsical literature, but when his painting The Destruction of the Children of Niobe (c.1759-60) won high acclaim he gained many commissions from wealthy families seeking classical potrayals of their estates.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Julian Falat
(30 July 1853 in Tuligłowy near Lwew - 9 July 1929 in Bystra Śląska) was one of the most prolific Polish painters of watercolor and one of the country's foremost landscape painters as well as one of the leading Polish impressionists. Fałat first studied under Władysław Łuszczkiewicz at the Krakew School of Fine Arts, and then at the Art Academy of Munich. After several trips throughout Europe and Asia in 1885, Fałat compiled a collection of studies from his voyages which would become useful later in the development of his artwork. Themes typical of Fałat's painting are Polish landscapes, hunting scenes, portraits, and studies from his voyages. In 1886, Fałat accepted an invitation from future German Emperor Wilhelm II to serve as court painter in Berlin. Fałat died in Bystra Śląska on July 9, 1929. A museum in Poland, called Fałatewka, is devoted to him. Out of his three children, Kazimierz (Togo) (1904-1981) continued to paint in watercolour. Some works, having been looted under German occupation, very occasionally reappear in sales-rooms. Later works, produced after he settled in England, are largely in the hands of his later family.